danielsjakt

Detta fick jag vara med om idag, inte den avslutning som jag hoppats på vad gäller denna säsongens drevjakter.

Samling i eftermiddags för ett sista släpp i brorsans enebuskar. Jag, brorsan + micke med sin wactel.

Vi två passskyttar ställer ut oss och micke går in mot vinden i såten med hunden, han rapporterar på radion att hunden drar iväg direkt i väldigt hög fart. Jag har tagit passet där jag sköt kronkalven i höstas. Hinner knappt ta in mickes rapport förrän där kommer ut en flock vildsvin, upp med bössan och de tar fart utav bara den! Får ned en brungris och siktar sen in mig på nästa, ser hur den går ned och är ganska säker på en bra träff men det skulle visa sig att allt det man läst om vildsvin och svåra eftersök skulle bli verklighet denna eftermiddag.......

Grisen jag fick ned gick jag fram och avfångade i halsen. Sen började jag följa blodspåret från den andra, rikligt med blod så det kändes lugnt till en början, när jag spårat in på grannmarken 1km vände jag om tillbaka.

Träffade på en av grannarna som gav oss numret till den nye jägaren på godset, grisen hade då passerat två marker, rakt över öppna fält. Efter att ha fått ok från denna fortsatte vi med wachteln och följa blodspåret, det blev bara mindre och mindre blod hela tiden. Tillsist efter > 2km spårning tog blodspåret slut och wachteln fick inte ordning på det, nu var det även i princip mörkt ute och vi var inne i en grantätning med en massa spår av det mesta...... Det är med blandade känslor man sitter här hemma i soffan nu. Men det är sånt alla jägare får vara med om förr eller senare. Just nu känns det som det är åteljakten jag ska hålla mig till......